Ja, dessa hästar. De styrs av de signaler vi ger dem, vårt kroppsspråk och våra tankar. Den allra bästa vännen har en del hävdat, för de läser oss och scannar av vår sinnesstämning. För hur många ryttare har inte känt att det inte går något bra att rida när man är arg, ledsen eller irriterad. När man känner rädsla inför ett visst hinder, orolig för en viss höjd eller på annat sätt signalerar en oro - den smittar av sig direkt och resultatet blir negativt. Därför är den mentala delen för en ryttare av stor vikt. Den mentala och muskulära förmågan att vara avslappnad. En del är alltid bäst på träning, men fungerar inte på tävling. Vad skiljer dem från de som är "bäst när det gäller"?På träningen övar vi oss i att ha sk låg anspänning på både häst och ryttare. Att det inte krävs stor muskelansträngning för att klara små hinder. En häst som gör ett misstag när den är avslappnad, gör inte om misstaget om den då "vaknar till" av att tex riva. En häst som är uppjagad, stressad och spänd gör om samma misstag gång på gång för den är inte mottaglig för instruktion och inlärning. Samma sak gäller den som sitter uppepå. Vi har vid tidigare tillfällen arbetat en del med den mentala bilden och kommer under hösten fortsätta med det. En viktig del i det är att sätta mål. Realistiska mål och sedemera målbildsträning som skapar "rätt bild". Det är fascinerande att möta olika ryttare, med olika förutsättningar och viljor men med gemensamheten att det finns inget sätt att inte kommunicera med en häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar